Söderåsens Nationalpark 27-30 maj 2017

Dags igen för ett nytt blogginlägg. Hemma igen efter en resa med fotokursen, kanske den näst sista man gör i skolans regi. Med körda 1900 km så har jag detta veckoslut fått besöka Söderåsens Nationalpark i Ljungbyhed samt Kullaberg nära Mölle.
På denna resa var det ett intensivt workshops program med landskapsfotografen Patrik Larsson.
Väckning kl 04.00 och fullt program till 23-tiden på kvällen, men det var det absolut värt!

Söderåsen är känd för sin fina ädellövskog och är norra Europas största sammanhängande lövskogsområde. När vi var här hade lövsprickningen just kommit igång, små skira gröna blad som hängde så spröda ner från sina grenar. Enligt vår eminenta guide Patrik så kom vi dit i precis rätta tillfället, skulle vi komma nån dag senare hade säkert löven spruckit ut och lagt sig som ett tak över hela dalen.

Kullaberg och dess fyr är Sveriges högst och starkast lysande fyr på 78,5m över havet.
Kullaberg var som motsatsen mot det skira och mjuka på Söderåsen, svarta och röda branta klippor och berg och väldigt mycket sprickor som nötts av havet. Här gällde det att hålla koll på varje steg man tog för att inte ramla ner i nån spricka.

Här följer nu ett litet urval av bilder från bokskogen och från Kullaberg.
Klicka på bilden för att se i större format och kommentera gärna, Tack.

© Jens Lax

Söderåsens Nationalpark

Bokskogen

Vandringsled i dalen

Rötter

Lövsprickning

Bräken

Kanjon

Spegling i dammen vid Naturum

Klippor vid Kullaberg

                                     

Kullabergs fyr

Röda klippor

Lilla fyren

Oulanka-Kuusamo 4-7 mars 2017

Hemma igen efter 1350km i bil upp till Oulanka-Nationalpark.
Resan upp gick i strålande solsken, några minusgrader och en vinterväg kantad av vita, gnistrande och glimrande rimfrost prydda träd längs vägen. Incheckning på Oulangan Tutkimuskeskus, sen va det bara att börja fundera på att åka ut och fota. Norrskens prognosen såg lovande ut den natten men molnen var inte på vår sida när vi var ute och jagade.

Dag två blev en liten turist dag för att kolla runt lite i omgivningen. Men ett besök uppe på ett halv dimmigt Ruka-Tunturi blev det samt ett måste i Oulanka, Myllykoski.

Dag tre blev jag medbjuden att få följa med Wildlife Safaris Finlands egen Lassi Rautiainen http://www.wildfinland.org till några av hans favoritställen.
Först åkte vi ut i vildmarken med en grupp som skulle på örnfotografering, vi blev avslängda mitt i ödemarken medan han åket och installerade örnfotograferna. Efter en stund kom han tillbaka och vi åkte till en liten älv för att fotografera strömstaren. Mitt objektiv på 200mm var ganska obetydligt i jämförelse mot de andra fågelfotografernas 500-600mm :) men det var ju inte fåglar jag åkt dit för att fota utan landskapet! Och landskap skulle jag få! På eftermiddagen åkte vi upp till Riisitunturi-nationalpark. Vädret hade varit mulet hela dagen men just när vi kom dit så sprack det upp och blev strålande solsken. Inte det bästa fotovädret med ack så vackert det var där med den kritvita snön mot den klarblåa himlen.

Fast man hade ryggsäcken fylld med kamerautrustning, mat, stativ och snöskor så kändes det inte alls tungt att gå upp till toppen. Det kändes som att intrycken lyfte en upp till toppen. Och vilken fin utsikt man fick! Tyvärr var det inte lika mycket "Tykkilumi" på träden som det brukar vara, detta pågrund av att det varit varmt väder veckan innan och att det varit hård vind.
Men vi fick nog vyer och en fin solnedgång så det räckte till. Helt magiskt hur mycket olika färger det blev i olika väderstreck när solen gick ner. Man glömde nästan bort att fota utan bara stod och tittade runt sig och njöt till fullo.

Dag fyra var det redan dags för hemfärd. Märkte inte innan jag skulle starta bilen att det var kallt, -24 grader visade termometern. Kylan hindrade oss inte till att göra ett besök till Kiutaköngäs och en snabbvisit till Myllykoski igen.
Långs vägen i Suomussalmi träffa vi mitt i ödemarken på "Det tysta folket" mitt på en åker, sen åkte vi hem...

Denna lilla tripp gav mersmak och ett bevis på att vi har ett vackert land.

Här följer nu lite bilder, kommentera gärna.
(klicka på bilderna för att se i större format)

Oulanka forskningsstation

Rukatunturi

Myllynkoski

Riisitunturi

Kiutaköngäs

"Det tysta folket" Suomussalmi

Lahtis VM 2017

Tyvärr har jag inte fått eller haft tillfälle att vara på plats i Lahtis
och på ort och ställe följa med VM live.

Men vilka spännande dagar det varit!

Säkert stor press på Finlands unga skidlandslag på ett hemma VM och mycket att "reparera" efter det som hände på senaste VM i Lahtis.

Men vilket fint lag vi har!
Ödmjuka, glada (fast det inte alltid gått som förväntat), humor och ett riktigt fint lagarbete, inget storhetsvansinne och inga sura miner.
Kanske de också jobbat på Finlands 100års motto "Tillsammans".
Ett fantastiskt lagarbete där de aktiva också lyft upp de som jobbar för deras framgångar.
Tydligen en ny fin generation som blir och ÄR fina förebilder för nya skidåkare!

Bilderna jag har här är från skid-FM 2011 i Vörå.
Hittade bilder på två som nu också deltar i VM, Aino-Kaisa Saarinen och Sami Jauhojärvi.
Jag minns att kön av autografjägare var lång i Vörå men dessa stjärnor ställde redan då upp och tog all tid de hade och kunde ge till att skriva autografer till deras idoler.
Säkert nån tjej eller kille som nu tittat på VM och kommer ihåg den dagen de fick sina autografer av sina idoler och tänker -"Han/Hon har jag träffat!"

En liten tjej kommer jag speciellt ihåg. Det var efter att tävlingarna var över och sista presskonferensen var avslutad. Publiken hade redan åkt hem och jag själv var också påväg hem då jag såg att Sami kom ut från skidstugan. Såg den lilla flickan stå där utanför och vänta med sitt autografblock. Hon såg väldigt blyg ut och fick ta sin mammas mod till hjälp för att gå fram och fråga om autograf. Och självklart skrev Sami autograf och mamman fick ta en mobilbild av idolen. Den glädjen som syntes i flickans ögon och på hennes leende var mycket värt den dagen för den tjejen. Hon blev så lycklig att hon till och med frivilligt poserade mot min kamera.

HEJA FINLAND!

#lahti2017  #finland100

Aino-Kaisa Saarinen

Sami Jauhojärvi

Utö 2-5 december 2016

Efter 6 timmar i bil och 5 timmar gungandes med M/S Eivor kom man ut mitt i natten till ett blåsigt Utö, längst ut i den finska skärgården.
Har sett fram emot att få åka ut till denna ö. Blev dock en liten besvikelse, tyvärr så är det väldigt litet område som man kan röra sig på, försvaret har ju beslagtagit stora delar av ön och det är förbjudna områden. Men man får ju ta vara på det fina som erbjuds.
På ön bor ca 30 bofasta året runt, fast man såg knappt nån människa ute dessa dagar. Fast det är en liten ö så finns här väldigt mycket, militäranläggning, lotsstation, butik, skola, kyrka, hotell, restaurang, vandrarhem mm...
Vädret på denna vindpinade ö var omväxlande, vinden var frisk 13-17 m/s från alla vädersträck, vågor som var ca 2 meter höga, soligt och molnigt men annars bra fotoväder.
Här kommer nu ett litet urval av bilder från Utö.

© Jens Lax

Vem drog ur proppen? September-oktober 2016

Vem har dragit ur proppen?
Vattenståndet i Österbotten har ju legat 30-40 cm under det normala de senaste månaderna.
Nog för att vi har mycket stenar i vår skärgård men nu har det ju kommit fram massor med stenar som man annars inte ser.
Här kommer ett antal stenar...
© Jens Lax