Smidesdagar och Lumpänglarnas Väg 1 juli 2017

Då har man gjort sommarens kulturella gärning genom att besöka Kimo bruk och Smidesdagen.
Soligt och hett var det i Kimo men inne i smedjorna var det ännu hetare, gnistorna bara yrde.
Där höll de svettiga smederna på att tillverka allt från egna verktyg och yxor till dörrhandtag.
Passade även på att inta lunchen och äta den goda köttsoppan på bruket som brukligt är.
På vägen till bilen passade jag på att kliva upp i Kimo bruks egen klockstapel och fick då se den vackra kyrkklockan från 1764 som tydligen är tillverkad i Stockholm. http://www.kimobruk.fi

På eftermiddagen blev det ett besök på Oravais Teaters öppna repetion av "Lumpänglarnas väg". Manus och regi av Annika Åman.
Vi fick se repetitionerna (svårt ord) av några scener från pjäsen som har premiär nu på
torsdag 6/7 kl 19.00 vid Kyroboas. http://oravaisteater.fi
I denna pjäs kommer besökarna att få följa med på en tidsresa längs Lumpänglarnas väg, gäller att följa med så att man hänger med till slutet av den resan.
Skall bli så spännande att se hur helheten blir i sommar. Blir nog ett måste att försöka få tag i biljetter till detta!
Ett otroligt jobb har det säkert varit för att få allt att fungera med ett fyrtiotal skådespelare och sammanlagt ett sextiotal roller totalt i pjäsen, därav en massa barn att hålla koll på.
Det lovar gott att detta kommer åter bli en succé!
Det är tydligen redan mycket bokat så boka Er biljett redan nu! https://www.netticket.fi/lumpanglarnas-vag?language=sv

Om man vill se bilderna större så klicka på bilden så visas de i större format och kommentera gärna, Tack.

© Jens Lax

Kyrkklockan i Kimo

Gnistorna bara yrde

Yx tillverkning

Skall bli ett "flätat"handtag

Dyngungan

Manus och Regi Annika Åman

Workshop med Christoffer Relander 20 maj 2017

Ibland går allt nästan som på Strömsö.
Det hela började för nått år sedan när jag kollade på ett reportage från "Strömsö" om en fotograf som tog porträtt bilder med dubbelexponerings-teknik. Enkelt sagt är det att ta två eller fler bilder i samma bild, gjort i kameran och inte i Photoshop. Det var Ekenäs fotografen Christoffer Relander som jag såg och som tog häftiga porträttbilder kombinerat med naturen.
Senare såg jag programmet "Klick" och det gjorde mig ännu mer intresserad. Letade upp hans sida på internet och på Instagram och börja följa med vad han höll på med.  Efter ett tag fick jag en idé om att han kanske kunde komma upp och hålla en föreläsning eller workshop för fotoklubben. Jag tog kontakt med han och han var direkt intresserad. Tyvärr passa det inte in i klubbens program eller inget större intresse så jag fråga om jag fick ta hit han i egen regi och det var ok.
Sen var det bara att börja fundera med Christoffer hur vi skulle lösa det.
Jag ordnade med lokal och annat praktiskt och sen gjorde vi en annons som vi satte ut Facebook, det tog knappt en vecka så var alla platser fyllda! :) Och dagen innan dagen D så fick vi ett återbud p.g.a. sjukdom men efter 10 minuter var den platsen ersatt. Så det fanns tydligen ett intresse!

Christoffer är väl mest känd utomlands för sina bilder. Han har haft flera utställningar och blivit uppmärksammad i publikationer och sajter som The Guardian, Oprah, LA Times och Kamera & Bild m.fl.. Han har kanske blivit mest känd för sina surrealistiska och anonyma porträtt. Och nu i sitt senaste projekt där han samlat barndomsminnen i glasburkar.
Här länk till hans hemsida: http://www.christofferrelander.com

Workshopen började med en föreläsning och bildvisning från hans karriär. Sen gick han in på tekniken som han använder och visade lite praktiskt hur man kan göra det med en blixt. Eftermiddagen gick till praktiska övningar ute i det fria. Vi turades om att modella och hålla reflektorer och bakgrunder. Här fick vi nu chansen att själva försöka oss på att ta liknande bilder... och det gick väl inte riktigt som på Strömsö i början. Men med lite övning och funderingar på inställningar och knappar så börja också bilderna lossa. Kräver dock mera övning för min del.
På kvällen fick vi sen hjälp med redigering av bilderna och sen titta vi genom dagens bildskörd.
Som avslutning fick vi en liten överraskning när Christoffer lottade ut en av sina egna numrerade och signerad printar, grattis till den lyckliga vinnaren! :)
Tack till Alla deltagare från Jakobstad i norr till Närpes i söder, för en mycket givande och lyckad dag.

Här är lite bilder från dagen, riktiga och surrealistiska :)
OBS detta är ju bara övningsbilder... nu skall det övas och praktiseras mera!
© Jens Lax

Stolt farfar som blivit känd i hela världen

"Bark" en bästsäljare

"Torr övning" innomhus

Söderåsens Nationalpark 27-30 maj 2017

Dags igen för ett nytt blogginlägg. Hemma igen efter en resa med fotokursen, kanske den näst sista man gör i skolans regi. Med körda 1900 km så har jag detta veckoslut fått besöka Söderåsens Nationalpark i Ljungbyhed samt Kullaberg nära Mölle.
På denna resa var det ett intensivt workshops program med landskapsfotografen Patrik Larsson.
Väckning kl 04.00 och fullt program till 23-tiden på kvällen, men det var det absolut värt!

Söderåsen är känd för sin fina ädellövskog och är norra Europas största sammanhängande lövskogsområde. När vi var här hade lövsprickningen just kommit igång, små skira gröna blad som hängde så spröda ner från sina grenar. Enligt vår eminenta guide Patrik så kom vi dit i precis rätta tillfället, skulle vi komma nån dag senare hade säkert löven spruckit ut och lagt sig som ett tak över hela dalen.

Kullaberg och dess fyr är Sveriges högst och starkast lysande fyr på 78,5m över havet.
Kullaberg var som motsatsen mot det skira och mjuka på Söderåsen, svarta och röda branta klippor och berg och väldigt mycket sprickor som nötts av havet. Här gällde det att hålla koll på varje steg man tog för att inte ramla ner i nån spricka.

Här följer nu ett litet urval av bilder från bokskogen och från Kullaberg.
Klicka på bilden för att se i större format och kommentera gärna, Tack.

© Jens Lax

Söderåsens Nationalpark

Bokskogen

Vandringsled i dalen

Rötter

Lövsprickning

Bräken

Kanjon

Spegling i dammen vid Naturum

Klippor vid Kullaberg

                                     

Kullabergs fyr

Röda klippor

Lilla fyren

Oulanka-Kuusamo 4-7 mars 2017

Hemma igen efter 1350km i bil upp till Oulanka-Nationalpark.
Resan upp gick i strålande solsken, några minusgrader och en vinterväg kantad av vita, gnistrande och glimrande rimfrost prydda träd längs vägen. Incheckning på Oulangan Tutkimuskeskus, sen va det bara att börja fundera på att åka ut och fota. Norrskens prognosen såg lovande ut den natten men molnen var inte på vår sida när vi var ute och jagade.

Dag två blev en liten turist dag för att kolla runt lite i omgivningen. Men ett besök uppe på ett halv dimmigt Ruka-Tunturi blev det samt ett måste i Oulanka, Myllykoski.

Dag tre blev jag medbjuden att få följa med Wildlife Safaris Finlands egen Lassi Rautiainen http://www.wildfinland.org till några av hans favoritställen.
Först åkte vi ut i vildmarken med en grupp som skulle på örnfotografering, vi blev avslängda mitt i ödemarken medan han åket och installerade örnfotograferna. Efter en stund kom han tillbaka och vi åkte till en liten älv för att fotografera strömstaren. Mitt objektiv på 200mm var ganska obetydligt i jämförelse mot de andra fågelfotografernas 500-600mm :) men det var ju inte fåglar jag åkt dit för att fota utan landskapet! Och landskap skulle jag få! På eftermiddagen åkte vi upp till Riisitunturi-nationalpark. Vädret hade varit mulet hela dagen men just när vi kom dit så sprack det upp och blev strålande solsken. Inte det bästa fotovädret med ack så vackert det var där med den kritvita snön mot den klarblåa himlen.

Fast man hade ryggsäcken fylld med kamerautrustning, mat, stativ och snöskor så kändes det inte alls tungt att gå upp till toppen. Det kändes som att intrycken lyfte en upp till toppen. Och vilken fin utsikt man fick! Tyvärr var det inte lika mycket "Tykkilumi" på träden som det brukar vara, detta pågrund av att det varit varmt väder veckan innan och att det varit hård vind.
Men vi fick nog vyer och en fin solnedgång så det räckte till. Helt magiskt hur mycket olika färger det blev i olika väderstreck när solen gick ner. Man glömde nästan bort att fota utan bara stod och tittade runt sig och njöt till fullo.

Dag fyra var det redan dags för hemfärd. Märkte inte innan jag skulle starta bilen att det var kallt, -24 grader visade termometern. Kylan hindrade oss inte till att göra ett besök till Kiutaköngäs och en snabbvisit till Myllykoski igen.
Långs vägen i Suomussalmi träffa vi mitt i ödemarken på "Det tysta folket" mitt på en åker, sen åkte vi hem...

Denna lilla tripp gav mersmak och ett bevis på att vi har ett vackert land.

Här följer nu lite bilder, kommentera gärna.
(klicka på bilderna för att se i större format)

Oulanka forskningsstation

Rukatunturi

Myllynkoski

Riisitunturi

Kiutaköngäs

"Det tysta folket" Suomussalmi