onsdag 8 mars 2017

Oulanka-Kuusamo 4-7 mars 2017

Hemma igen efter 1350km i bil upp till Oulanka-Nationalpark.
Resan upp gick i strålande solsken, några minusgrader och en vinterväg kantad av vita, gnistrande och glimrande rimfrost prydda träd längs vägen. Incheckning på Oulangan Tutkimuskeskus, sen va det bara att börja fundera på att åka ut och fota. Norrskens prognosen såg lovande ut den natten men molnen var inte på vår sida när vi var ute och jagade.

Dag två blev en liten turist dag för att kolla runt lite i omgivningen. Men ett besök uppe på ett halv dimmigt Ruka-Tunturi blev det samt ett måste i Oulanka, Myllykoski.

Dag tre blev jag medbjuden att få följa med Wildlife Safaris Finlands egen Lassi Rautiainen http://www.wildfinland.org till några av hans favoritställen.
Först åkte vi ut i vildmarken med en grupp som skulle på örnfotografering, vi blev avslängda mitt i ödemarken medan han åket och installerade örnfotograferna. Efter en stund kom han tillbaka och vi åkte till en liten älv för att fotografera strömstaren. Mitt objektiv på 200mm var ganska obetydligt i jämförelse mot de andra fågelfotografernas 500-600mm :) men det var ju inte fåglar jag åkt dit för att fota utan landskapet! Och landskap skulle jag få! På eftermiddagen åkte vi upp till Riisitunturi-nationalpark. Vädret hade varit mulet hela dagen men just när vi kom dit så sprack det upp och blev strålande solsken. Inte det bästa fotovädret med ack så vackert det var där med den kritvita snön mot den klarblåa himlen.

Fast man hade ryggsäcken fylld med kamerautrustning, mat, stativ och snöskor så kändes det inte alls tungt att gå upp till toppen. Det kändes som att intrycken lyfte en upp till toppen. Och vilken fin utsikt man fick! Tyvärr var det inte lika mycket "Tykkilumi" på träden som det brukar vara, detta pågrund av att det varit varmt väder veckan innan och att det varit hård vind.
Men vi fick nog vyer och en fin solnedgång så det räckte till. Helt magiskt hur mycket olika färger det blev i olika väderstreck när solen gick ner. Man glömde nästan bort att fota utan bara stod och tittade runt sig och njöt till fullo.

Dag fyra var det redan dags för hemfärd. Märkte inte innan jag skulle starta bilen att det var kallt, -24 grader visade termometern. Kylan hindrade oss inte till att göra ett besök till Kiutaköngäs och en snabbvisit till Myllykoski igen.
Långs vägen i Suomussalmi träffa vi mitt i ödemarken på "Det tysta folket" mitt på en åker, sen åkte vi hem...

Denna lilla tripp gav mersmak och ett bevis på att vi har ett vackert land.

Här följer nu lite bilder, kommentera gärna.
(klicka på bilderna för att se i större format)

Oulanka forskningsstation


Rukatunturi

Myllynkoski






Riisitunturi







Kiutaköngäs

"Det tysta folket" Suomussalmi

fredag 3 mars 2017

Lahtis VM 2017

Tyvärr har jag inte fått eller haft tillfälle att vara på plats i Lahtis
och på ort och ställe följa med VM live.

Men vilka spännande dagar det varit!

Säkert stor press på Finlands unga skidlandslag på ett hemma VM och mycket att "reparera" efter det som hände på senaste VM i Lahtis.

Men vilket fint lag vi har!
Ödmjuka, glada (fast det inte alltid gått som förväntat), humor och ett riktigt fint lagarbete, inget storhetsvansinne och inga sura miner.
Kanske de också jobbat på Finlands 100års motto "Tillsammans".
Ett fantastiskt lagarbete där de aktiva också lyft upp de som jobbar för deras framgångar.
Tydligen en ny fin generation som blir och ÄR fina förebilder för nya skidåkare!

Bilderna jag har här är från skid-FM 2011 i Vörå.
Hittade bilder på två som nu också deltar i VM, Aino-Kaisa Saarinen och Sami Jauhojärvi.
Jag minns att kön av autografjägare var lång i Vörå men dessa stjärnor ställde redan då upp och tog all tid de hade och kunde ge till att skriva autografer till deras idoler.
Säkert nån tjej eller kille som nu tittat på VM och kommer ihåg den dagen de fick sina autografer av sina idoler och tänker -"Han/Hon har jag träffat!"

En liten tjej kommer jag speciellt ihåg. Det var efter att tävlingarna var över och sista presskonferensen var avslutad. Publiken hade redan åkt hem och jag själv var också påväg hem då jag såg att Sami kom ut från skidstugan. Såg den lilla flickan stå där utanför och vänta med sitt autografblock. Hon såg väldigt blyg ut och fick ta sin mammas mod till hjälp för att gå fram och fråga om autograf. Och självklart skrev Sami autograf och mamman fick ta en mobilbild av idolen. Den glädjen som syntes i flickans ögon och på hennes leende var mycket värt den dagen för den tjejen. Hon blev så lycklig att hon till och med frivilligt poserade mot min kamera.

HEJA FINLAND!

#lahti2017  #finland100

Aino-Kaisa Saarinen




Sami Jauhojärvi